Jag ska sicka in min ansökan till High Chaparall ikväll.
Mitt personliga brev suger,
mitt CV är jättekort,
och jag vet inte om jag orkar scanna in mitt betyg
och göra om det till någonslags fil som ska funka
och sen bifoga allt det där.
Men ja det är ju kul att få lön.
Mitt personliga brev suger,
mitt CV är jättekort,
och jag vet inte om jag orkar scanna in mitt betyg
och göra om det till någonslags fil som ska funka
och sen bifoga allt det där.
Men ja det är ju kul att få lön.
Blomma blomma i krukan där... säg mig vem som torrast är. Du eller jag?
Öh ja DAGENS lunch :
Innehåll: morot, tomat, äpple, fläsk och potatis.
Ugnen: 175 grader
Allt skivas och träs på en pinne för att lättare kunna staplas.
(Potatisen bör tillagas lite innan så att det blir klart)
Ägg hälls ut på en smord plåt, och de små högarna placeras ovanpå.
Plåten placeras i mitten av ugnen... ungefär.
låt stå tills äggen på botten blivit vita
Jag tog ur pinnarna och det gick rätt bra, men det gör man som man vill, man kan bara klippa av dem annars.
Jag tycker personligen att ÄPPLE inte var någon bra ide. Så skippa äpplen om ni mot förmodan får för er att testa. Det var ändå bara en ide jag fick.
Det såg rätt gott ut i ugnen, men eftersom jag hade potatisen med i ugnen så blev det lite utspritt på tallricken efter att jag plockat bort dem och stekt dem.
Det blev inte så värst bra tillslut, men det var gott med stekt potatis till :D
Äpplet gjorde allt sött och inte så fantastiskt. Man kanske skulle sparat äpplet till efterätt och gjort det ensamt i ugnen i stället.
Innehåll: morot, tomat, äpple, fläsk och potatis.
Ugnen: 175 grader
Allt skivas och träs på en pinne för att lättare kunna staplas.
(Potatisen bör tillagas lite innan så att det blir klart)
Ägg hälls ut på en smord plåt, och de små högarna placeras ovanpå.
Plåten placeras i mitten av ugnen... ungefär.
låt stå tills äggen på botten blivit vita
Jag tog ur pinnarna och det gick rätt bra, men det gör man som man vill, man kan bara klippa av dem annars.
Jag tycker personligen att ÄPPLE inte var någon bra ide. Så skippa äpplen om ni mot förmodan får för er att testa. Det var ändå bara en ide jag fick.
Det såg rätt gott ut i ugnen, men eftersom jag hade potatisen med i ugnen så blev det lite utspritt på tallricken efter att jag plockat bort dem och stekt dem.
Det blev inte så värst bra tillslut, men det var gott med stekt potatis till :D
Äpplet gjorde allt sött och inte så fantastiskt. Man kanske skulle sparat äpplet till efterätt och gjort det ensamt i ugnen i stället.
Cïao!
Jag mår inge bra!!
Men jag VILL gå till skolan.*
vad ska jag göra?
URS :'(
Jaha vi får se vad jag gör... Cïao!
*Japp du läste rätt JAG kan faktiskt vilja gå till skolan. -- Mest för att folket här hemma inte gillar att jag inte gör det :P
Men jag VILL gå till skolan.*
vad ska jag göra?
URS :'(
Jaha vi får se vad jag gör... Cïao!
*Japp du läste rätt JAG kan faktiskt vilja gå till skolan. -- Mest för att folket här hemma inte gillar att jag inte gör det :P
Fan vad sugen jag är på taccos!!
Hoppas att vi äter det på fredag :)
Jag är hungrig, och det är DILLKÖTT med ris till mat i skolan!
Jag vill äta kyckling eller nått gott. Dillkött smakar ju knappt. Antingen smakar maten inget alls, eller förmycket av något.
URS... det här kommer bli en lång dag...
Hoppas att vi äter det på fredag :)
Jag är hungrig, och det är DILLKÖTT med ris till mat i skolan!
Jag vill äta kyckling eller nått gott. Dillkött smakar ju knappt. Antingen smakar maten inget alls, eller förmycket av något.
URS... det här kommer bli en lång dag...
På ungdomsmottagningen så recomenderade dem någon sorts p-medel för att mensverken skulle försvinna. Men med BMI över 30 får man tydligen inte använda p-medel med östrogen i, så då var det bara p-piller och P-stav kvar att välja mellan. Och jag är så extremt dålig på att komma ihåg att göra saker varje dag.
Så nu sitter P-staven i sen igår. Jag fick ta lokalbedövning i vänsterarmen och gå med det i 2 timmar. Så jag gick hela vägen upp till Folkhögskolan och åt lunch där. Utan pengar så vänder man sig till sin mamma. Så hon fick betala för min mat också.
Det var någon sorts kött med ljus sås och potatis. Köttet var hopplöst att skära med de värdelösa knivarna, och såsen smakade inte så mycket. Men gud så gott det var!! jämfört med våran skol-mat var det rena gudafödan! Det var som jag sa: Lika gott som maten är hemma för det mesta.
Sen var det Fruktsallad med grädde som efterrätt. Jag gillar inte grädde, och fruktsalladen var lite... ja jag vet inte. Kornig? Lite konstig smak. Det var bananer, äpple, melon x2, apelsin och/eller grapefrukt, granatäpple och päron.
Jag gissar att det var melonen som gjorde att det blev så vattnigt och kornigt med konstig smak. Den var lite mosig och ... mogen.
Men helheten var jättegod! Klart värd promenaden upp för backarna. Folkhögskolan ligger på högsta punkten, så det var långt att gå.
När jag ätit var klockan halv ett. Jag hann springa bort till Lindex och köpa en tröja som jag gillade och ett hårspänne, en ring och ett par coola solbrillor som jag kände mig lite sentimental för/av (vilket det nu ska va)
Sen var kön så långsam så jag hann precis till tio över ett. Jag fick lägga mig ner på en brits och lägga upp armen. Det var lite spring eftersom hon glömde vissa saker, men det var rätt lungt. Jag var knappt nervöst alls.
Och det gjorde inte ont, för än hon skulle lämna pinnen i armen och dra ut nålen. Hon sa nått om att det kunde göra ont efter att bedövningen gått ur verkan, men än så har jag inte kännt något.
När jag kom hem så latade jag mig med en film... eller två.
Sen somnade jag vid fem efter maten, och sov till morgonen idag. kl 6 ungefär.
Så nu sitter P-staven i sen igår. Jag fick ta lokalbedövning i vänsterarmen och gå med det i 2 timmar. Så jag gick hela vägen upp till Folkhögskolan och åt lunch där. Utan pengar så vänder man sig till sin mamma. Så hon fick betala för min mat också.
Det var någon sorts kött med ljus sås och potatis. Köttet var hopplöst att skära med de värdelösa knivarna, och såsen smakade inte så mycket. Men gud så gott det var!! jämfört med våran skol-mat var det rena gudafödan! Det var som jag sa: Lika gott som maten är hemma för det mesta.
Sen var det Fruktsallad med grädde som efterrätt. Jag gillar inte grädde, och fruktsalladen var lite... ja jag vet inte. Kornig? Lite konstig smak. Det var bananer, äpple, melon x2, apelsin och/eller grapefrukt, granatäpple och päron.
Jag gissar att det var melonen som gjorde att det blev så vattnigt och kornigt med konstig smak. Den var lite mosig och ... mogen.
Men helheten var jättegod! Klart värd promenaden upp för backarna. Folkhögskolan ligger på högsta punkten, så det var långt att gå.
När jag ätit var klockan halv ett. Jag hann springa bort till Lindex och köpa en tröja som jag gillade och ett hårspänne, en ring och ett par coola solbrillor som jag kände mig lite sentimental för/av (vilket det nu ska va)
Sen var kön så långsam så jag hann precis till tio över ett. Jag fick lägga mig ner på en brits och lägga upp armen. Det var lite spring eftersom hon glömde vissa saker, men det var rätt lungt. Jag var knappt nervöst alls.
Och det gjorde inte ont, för än hon skulle lämna pinnen i armen och dra ut nålen. Hon sa nått om att det kunde göra ont efter att bedövningen gått ur verkan, men än så har jag inte kännt något.
När jag kom hem så latade jag mig med en film... eller två.
Sen somnade jag vid fem efter maten, och sov till morgonen idag. kl 6 ungefär.
När man har tråkigt tar man fram en bok...
- What date is it today? he asks looking up over the single rose standing on the table between us.
- It's our date. I'm answering only trying to make a joke.
It was our date. Our twenty-first date to be exact. We were sitting on each side of the table in one of the more fancy restaurants in the city. I knew what he meant. He hadn't asked witch girl he was currently dating.
I had expected him to laugh, blush and try to regain his focus, but he didn't. He just smiled back. Looking like he had known I would answer like that.
- Yes, it is our date. he said calmly. If you only knew how right you are.
There was an untouchable glister in his eyes. I didn't know what it was. He blinked and it was gone. The smile was still there though.
- Today's date please? he says punching the paper with his pen.
- It's the nineth. How come you don't know that?
He wrote the date down.
- Month? he followed, ignoring my question.
- May. I said patiently waiting for the answer.
- Year?
- Now I know you are joking! You know what year it is!
His smile broke in to a short laugh and that little hint in his eyes were back. He yielded by lifting his hands
- All right.
He bent over the table and wrote down the year.
- Sorry, he mumbles down to the table.
- What are you doing anyway?
- Nothing much, waiting for the food.
He folded the note and picked out an envelope out of his pocket. He placed the paper in the envelope and closed. He didn't seal it. Then he reached it across the table.
- Here. This is for you.
He sort of looked like he made a joke that only he could understand.
I accepted the average sized envelope and looked at its both sides. There was nothing on it.
- Just open it.
He sounded a bit annoyed that I took so much time. I looked up at him with a raised eyebrow.
- I already know what's in it.
- Do you?
- Yes, today's date.
For a half second his eyes reflected the light from a car out side. An ordinary event but it illuminated his mood. I suddenly realised his shoulders were tens and he was sort of leaned forward. His hands were on his laps so I couldn't see them, but If I had to guess - they were trembling. Then that half second was over and I no longer could see that little light in his eyes.
He looked rather reluctant to answer so I opened the envelope and locked down. Inside there was definitely a little note. But that wasn't what caught my eye. Beside the little folded paper was I little hint of gold. I eagerly turned the envelope upside down in my hand. And out fell, a golden ring. I picked it up and turned it around and around. A beautiful pattern was layed all around the ring. And inside, with his handwriting, was today's date and his name. The ring started looking uneven and I realized I was crying. Something touched my arm and I looked.
He was sitting just beside me on his knee. I knew it was him because the tears just over flooded my eyes, and for a few moments I could see clearly.
- Will you marry me? he asks smiling.
He had me fooled, the idiot, and now my makeup was ruined and he expects me to say yes?
- Yes of course I will!
I threw my self around his neck. The whole restaurant was applauding but I didn't hear.
- Thank you, he whispered in my ear. I was so scared you'd say no.
utdrag ur : By the time he got there.
av : Noela Winter
...och plötsligt har man inte tråkigt längre.
- What date is it today? he asks looking up over the single rose standing on the table between us.
- It's our date. I'm answering only trying to make a joke.
It was our date. Our twenty-first date to be exact. We were sitting on each side of the table in one of the more fancy restaurants in the city. I knew what he meant. He hadn't asked witch girl he was currently dating.
I had expected him to laugh, blush and try to regain his focus, but he didn't. He just smiled back. Looking like he had known I would answer like that.
- Yes, it is our date. he said calmly. If you only knew how right you are.
There was an untouchable glister in his eyes. I didn't know what it was. He blinked and it was gone. The smile was still there though.
- Today's date please? he says punching the paper with his pen.
- It's the nineth. How come you don't know that?
He wrote the date down.
- Month? he followed, ignoring my question.
- May. I said patiently waiting for the answer.
- Year?
- Now I know you are joking! You know what year it is!
His smile broke in to a short laugh and that little hint in his eyes were back. He yielded by lifting his hands
- All right.
He bent over the table and wrote down the year.
- Sorry, he mumbles down to the table.
- What are you doing anyway?
- Nothing much, waiting for the food.
He folded the note and picked out an envelope out of his pocket. He placed the paper in the envelope and closed. He didn't seal it. Then he reached it across the table.
- Here. This is for you.
He sort of looked like he made a joke that only he could understand.
I accepted the average sized envelope and looked at its both sides. There was nothing on it.
- Just open it.
He sounded a bit annoyed that I took so much time. I looked up at him with a raised eyebrow.
- I already know what's in it.
- Do you?
- Yes, today's date.
For a half second his eyes reflected the light from a car out side. An ordinary event but it illuminated his mood. I suddenly realised his shoulders were tens and he was sort of leaned forward. His hands were on his laps so I couldn't see them, but If I had to guess - they were trembling. Then that half second was over and I no longer could see that little light in his eyes.
He looked rather reluctant to answer so I opened the envelope and locked down. Inside there was definitely a little note. But that wasn't what caught my eye. Beside the little folded paper was I little hint of gold. I eagerly turned the envelope upside down in my hand. And out fell, a golden ring. I picked it up and turned it around and around. A beautiful pattern was layed all around the ring. And inside, with his handwriting, was today's date and his name. The ring started looking uneven and I realized I was crying. Something touched my arm and I looked.
He was sitting just beside me on his knee. I knew it was him because the tears just over flooded my eyes, and for a few moments I could see clearly.
- Will you marry me? he asks smiling.
He had me fooled, the idiot, and now my makeup was ruined and he expects me to say yes?
- Yes of course I will!
I threw my self around his neck. The whole restaurant was applauding but I didn't hear.
- Thank you, he whispered in my ear. I was so scared you'd say no.
utdrag ur : By the time he got there.
av : Noela Winter
Mitt rum blev så här strax innan jul, men har inte varit inne för än nu :)
Det är inte riktigt klart än. Jag har garderobs dörrarna kvar att måla och väggen brevid dörren skulle rivas upp, Det ska ju bli en skjut-dörr. Den är inte riktigt klar och vi får slipa om den väggen och spackla och måla.
Så det är en del jobb kvar. Jag har även hittat en del fula märken på den röda väggen som ska fixas.
C'est la vie. Eller hur?
Prickarna på väggen är hål där vi slog ut spikar.
Alla mina saker har inte riktigt fått sin plats än där av röran på kistan.
Det ska nog ordna sig :)
Det är inte riktigt klart än. Jag har garderobs dörrarna kvar att måla och väggen brevid dörren skulle rivas upp, Det ska ju bli en skjut-dörr. Den är inte riktigt klar och vi får slipa om den väggen och spackla och måla.
Så det är en del jobb kvar. Jag har även hittat en del fula märken på den röda väggen som ska fixas.
C'est la vie. Eller hur?
Prickarna på väggen är hål där vi slog ut spikar.
Alla mina saker har inte riktigt fått sin plats än där av röran på kistan.
Det ska nog ordna sig :)